Logaritmkalkylator

En logaritm svarar på frågan: till vilken exponent ska basen upphöjas för att ge det här talet? Eftersom 10³ = 1000 är tiologaritmen av 1000 lika med 3. Logaritmen letar alltså efter exponenten, medan potensen räknar ut resultatet.

Det gör logaritmen till potensens motsats. Där vår potenskalkylator går framåt från bas och exponent till svar, går logaritmen baklänges från bas och svar till exponent. Rötter, den tredje riktningen, räknar du i rotkalkylatorn.

Sambandet log_b(x) = y betyder att bʸ = x. Delarna betyder följande:

• b — basen, det tal som upphöjs. Måste vara positiv och skild från 1.
• x — argumentet, talet du tar logaritmen av. Måste vara positivt.
• y — logaritmens värde, alltså den sökta exponenten.
• lg eller log utan angiven bas betyder i svensk skola tiologaritmen, med basen 10.
• ln betyder den naturliga logaritmen, med basen e ≈ 2,71828.
• Basbytesformeln: log_b(x) = ln(x) / ln(b) — så kan vilken bas som helst räknas med en vanlig räknare.

1. Uppgiften är att räkna ut log₂(32).
2. Ställ frågan: till vilken exponent ska 2 upphöjas för att ge 32?
3. Räkna uppåt: 2¹ = 2, 2² = 4, 2³ = 8, 2⁴ = 16, 2⁵ = 32.
4. Femte potensen träffar rätt, så log₂(32) = 5.
5. Kontroll: 2⁵ = 32 — stämmer.

Går det inte jämnt ut används basbytesformeln: log₂(50) = ln(50) / ln(2) ≈ 5,64. Svaret ligger mellan 5 och 6, vilket är rimligt eftersom 50 ligger mellan 32 och 64. Den kontrollen är värd att göra i huvudet varje gång — den avslöjar direkt om du råkat vända på kvoten i basbytesformeln och fått ett orimligt värde.

Logaritmens främsta nytta är att lösa ekvationer där den okända står som exponent. Ekvationen 1,05ˣ = 2 frågar hur många år ett kapital med 5 % ränta behöver för att fördubblas. Ta logaritmen av båda sidor: x = ln(2) / ln(1,05) ≈ 14,2 år.

Utan logaritmer skulle den ekvationen bara gå att lösa genom att prova sig fram. Det är därför logaritmer är oundgängliga i allt som växer eller avtar exponentiellt: ränta, befolkning, radioaktivt sönderfall och läkemedelsnedbrytning. Samma metod ger halveringstiden — sätt bara vänsterledet till 0,5 i stället för 2 och lös ut exponenten på precis samma sätt.

• Att ta logaritmen av ett negativt tal eller av noll, vilket är odefinierat.
• Att tro att log(a + b) är samma som log(a) + log(b) — logaritmlagen gäller multiplikation, inte addition.
• Att blanda ihop log och ln: log har bas 10, ln har bas e.
• Att glömma att log(1) alltid är 0, oavsett bas, eftersom b⁰ = 1.
• Att använda basbytesformeln åt fel håll — det är logaritmen av argumentet som delas med logaritmen av basen.
• Att avrunda mellansteg vid basbyte, vilket ger märkbara fel i slutsvaret.

Logaritmer introduceras i Matematik 2b och 2c på gymnasiet, där tiologaritmen används för att lösa exponentialekvationer. I Matematik 3 tillkommer den naturliga logaritmen ln, och i Matematik 4 behandlas logaritmlagarna fullt ut tillsammans med derivator av logaritmfunktioner.

Provuppgifterna handlar nästan alltid om att lösa ut en exponent ur en tillväxtmodell: hur lång tid tar det tills ett belopp fördubblas, eller tills en mängd halverats? Att kunna översätta textuppgiften till en potensekvation är därför halva arbetet — resten är en logaritm. Ett vanligt upplägg är att först ställa upp modellen y = C · aˣ, sätta in det kända slutvärdet och sedan logaritmera båda leden.

Alla vetenskapliga räknare har både log och ln som egna knappar. Tryck log, skriv talet och tryck lika med. Casio ClassWiz har dessutom en knapp för logaritm med valfri bas, där du anger bas och argument i två fält.

Saknas den funktionen använder du basbytesformeln: log₂(50) räknas som ln(50) ÷ ln(2), eller lika gärna som log(50) ÷ log(2). Båda ger samma svar, eftersom basen tar ut sig själv i kvoten — vilket är hela poängen med formeln. Räkna hela uttrycket i ett svep utan att avrunda mellansteget, annars kan slutsvaret bli flera hundradelar fel.

Logaritmiska skalor används överallt där storheter spänner över enorma intervall. pH-skalan i kemin är en negativ tiologaritm av vätejonkoncentrationen, decibelskalan för ljud är logaritmisk, och Richterskalan för jordbävningar likaså — en magnitud högre betyder tio gånger större amplitud. Att skalorna komprimerar tiopotenser till hela tal är hela poängen: annars hade pH-värden skrivits som 0,0000001.

I ekonomin används de för att räkna ut hur lång tid ett sparande behöver för att nå ett mål, och i medicinen för att modellera hur snabbt läkemedel bryts ner i kroppen. Tillväxten i sig, framåt i tiden, räknar du med potenser i vår potenskalkylator.

Bara basen skiljer. Tiologaritmen log har basen 10 och passar när tal uttrycks i tiopotenser, som i pH och decibel. Den naturliga logaritmen ln har basen e ≈ 2,71828 och dyker upp naturligt i allt som växer kontinuerligt — därav namnet.

Vilken du väljer spelar sällan roll för slutsvaret, eftersom basbytesformeln låter dig gå mellan dem. Ekvationen 1,05ˣ = 2 ger samma x oavsett om du använder log eller ln, så länge du använder samma logaritm i täljare och nämnare. Ekvationslösning i övrigt hittar du i vår ekvationslösare.