Ekvationslösare

En förstagradsekvation är en ekvation där den okända förekommer i första potens — alltså som x, aldrig som x² eller högre. Den allmänna formen är ax + b = cx + d, och exempel som 3x + 5 = 20 eller 4x − 7 = 2x + 9 hör båda dit.

Sådana ekvationer har normalt exakt en lösning. Innehåller ekvationen även en kvadratterm är det i stället en andragradsekvation, som löses med pq-formeln i vår kalkylator för andragradsekvationer.

För ekvationen ax + b = cx + d gäller x = (d − b) / (a − c). Delarna betyder följande:

• a och c — koefficienterna framför x i vänster respektive höger led.
• b och d — de rena talen i vänster respektive höger led.
• d − b — vad som blir kvar i högerledet när talen samlats där.
• a − c — vad som blir kvar framför x när x-termerna samlats i vänsterledet.
• Är a lika med c försvinner x helt, och ekvationen saknar antingen lösning eller har oändligt många.

1. Uppgiften är att lösa 4x − 7 = 2x + 9.
2. Samla x-termerna i vänsterledet: subtrahera 2x från båda sidor och få 2x − 7 = 9.
3. Samla talen i högerledet: addera 7 till båda sidor och få 2x = 16.
4. Dividera båda sidor med koefficienten framför x: x = 16 / 2 = 8.
5. Kontroll: vänsterledet blir 4 · 8 − 7 = 25 och högerledet 2 · 8 + 9 = 25. Lika — lösningen stämmer.

Grundregeln bakom varje steg är densamma: gör du samma sak på båda sidor om likhetstecknet förblir ekvationen sann. Du kan addera, subtrahera, multiplicera och dividera fritt så länge båda leden behandlas lika — och du inte dividerar med noll.

Ta 3x + 5 = 3x + 9. Subtraherar du 3x från båda sidor blir det 5 = 9, vilket är falskt oavsett x. Ekvationen saknar alltså lösning — de två uttrycken är parallella linjer som aldrig möts.

Blir resultatet i stället ett sant påstående, som 5 = 5, gäller likheten för alla värden på x. Ekvationen har då oändligt många lösningar, och leden är samma uttryck i olika skepnad. Kalkylatorn känner igen båda fallen och talar om vilket som gäller.

• Att glömma göra samma sak på båda sidor — flyttar du en term över likhetstecknet måste tecknet byta håll.
• Att tappa ett minustecken vid överflyttning: 4x − 7 = 9 blir 4x = 16, inte 4x = 2.
• Att dividera bara en av termerna med koefficienten i sista steget.
• Att multiplicera in fel i parenteser: 3(x + 2) är 3x + 6, inte 3x + 2.
• Att hoppa över kontrollen — insättning i den ursprungliga ekvationen avslöjar nästan alla fel.
• Att tro att en ekvation utan lösning betyder att man räknat fel, när x faktiskt kan försvinna helt.

Ekvationslösning inleds i årskurs 7 med enkla former som x + 5 = 12, och i årskurs 8–9 tillkommer x på båda sidor samt parenteser. På gymnasiet är förstagradsekvationer förkunskapskrav i Matematik 1a, 1b och 1c, där de används i formelhantering och problemlösning.

Det som bedöms på prov är sällan bara svaret utan redovisningen: varje steg ska synas, och vad du gjort med båda leden ska framgå. Därför skriver den här kalkylatorn ut hela lösningsgången i löptext i stället för att bara leverera ett x-värde.

Vanliga skolräknare löser inte ekvationer alls — de räknar bara ut uttryck. Casio FX-82 kan därför bara hjälpa till med aritmetiken i varje steg, som 16 delat med 2, medan själva överflyttningen görs för hand.

Grafräknare och ClassWiz har ett läge kallat SOLVE eller EQN som löser ekvationen numeriskt. Det ger svaret men inte lösningsgången, vilket gör funktionen olämplig på prov där redovisning krävs — och det är precis den luckan den här kalkylatorn fyller.

Varje gång något okänt ska räknas fram ur ett känt samband löser du en ekvation, ofta utan att tänka på det. Vid vilken körsträcka blir två elavtal lika dyra? Hur många timmar krävs för att nå ett sparmål? Hur mycket ska späs ut för att nå rätt koncentration?

Formelhantering är samma sak: att lösa ut en variabel ur en formel är ekvationslösning med bokstäver i stället för tal. Behöver du räkna med potenser eller rötter på vägen finns vår potenskalkylator och rotkalkylator som stöd.

Ett uttryck är en beräkning utan likhetstecken, som 3x + 5. Det går att förenkla och att räkna ut för ett givet x, men det har ingen lösning. En ekvation innehåller ett likhetstecken och ett påstående som ska vara sant — och därför kan den lösas.

Skillnaden avgör vad uppgiften ber om. Står det förenkla ska du samla termer i ett uttryck; står det lös ekvationen ska du hitta värdet på x. Andragradsekvationer, där x även förekommer i kvadrat, kräver en annan metod och behandlas i vår kalkylator för andragradsekvationer med pq-formeln.