Vad är det statliga partistödet?
Sverige var 1965 ett av de första länderna i världen att låta staten finansiera de politiska partierna, och systemet lever kvar i lagen om statligt stöd till politiska partier från 1972. Tanken var att minska partiernas beroende av enskilda donatorer och ge dem stabila villkor att bedriva politiskt arbete. I dag handlar det om betydande summor: ett stort riksdagsparti får över 40 miljoner kronor om året från staten, och även partier som aldrig satt sin fot i riksdagen kan kvittera ut miljonbelopp.
Kalkylatorn ovan räknar ut stödet för vilket valresultat du vill – mata in röstandel och mandat så får du hela summan uppdelad i lagens tre delar, plus vad stödet motsvarar per röst. Du kan också räkna på specialfallen: partier under fyraprocentspärren och partier som just åkt ur riksdagen.
Stödets tre delar
Partistödet består av tre komponenter med olika logik. Mandatbidraget är den stora delen: 324 704 kronor per mandat och år. Med riksdagens 349 mandat betalar staten alltså ut drygt 113 miljoner kronor årligen bara i mandatbidrag, fördelat efter partiernas storlek. Grundstödet är ett fast belopp på 5 803 200 kronor per år som varje parti över fyraprocentspärren får – lika mycket för Liberalerna som för Socialdemokraterna, vilket relativt sett gynnar de små.
Tilläggsstödet är den udda fågeln: 24 300 kronor per mandat för oppositionspartier, men bara 16 350 kronor för partier som sitter i regeringen. Logiken är att regeringspartier redan har tillgång till Regeringskansliets tjänstemannaapparat och därför behöver mindre eget kanslistöd. Det är en av få platser i svensk lagstiftning där det formellt lönar sig att vara i opposition.
Formel
Totalt stöd = mandatbidrag × 324 704 kr + grundstöd + mandat × tilläggsstöd. Antalet mandatbidrag bestäms av ett viktat medeltal av de två senaste valen – mer om det nedan. Grundstödet är helt (5 803 200 kr) vid minst fyra procent av rösterna; ett parti som sitter i riksdagen med lägre röstandel får i stället en fjortondel av grundstödet per mandat.
Räkneexempel
Ett regeringsparti med 5,3 procent av rösterna och 19 mandat: 19 × 324 704 = 6 169 376 kr i mandatbidrag, plus helt grundstöd på 5 803 200 kr, plus 19 × 16 350 = 310 650 kr i tilläggsstöd. Totalt cirka 12,3 miljoner kronor per år, eller drygt en miljon i månaden. Räknat per väljare motsvarar det ungefär 36 kronor per röst och år – varje kryss på valsedeln bär alltså med sig en liten statlig prislapp.
2,5-procentsregeln – stöd utan riksdagsplats
Fyraprocentspärren stänger riksdagens dörr, men inte statskassans. Ett parti som inte tagit några mandat får ändå mandatbidrag för varje hel tiondels procentenhet över 2,5 procent av rösterna. Ett parti på 3,1 procent räknas som sex tiondelar över gränsen och får sex mandatbidrag – nästan två miljoner kronor per år, i fyra år, utan en enda riksdagsplats. Regeln är tänkt att ge växande partier en chans att bygga organisation inför nästa val, och den har genom åren finansierat flera partier som aldrig nådde ända fram.
Fallskärmen – varför utåkta partier behåller miljonstöd
Här kommer lagens mest okända konstruktion. Antalet mandatbidrag bestäms inte av det senaste valet ensamt, utan av ett viktat medeltal av de två senaste: första året efter ett val väger det gamla valresultatet fem sjättedelar och det nya bara en sjättedel. Andra året väger de lika, och först år tre och fyra dominerar det nya resultatet med fem sjättedelar. Stödet fasas alltså in och ut långsamt, oavsett hur dramatiskt väljarna röstade.
För ett parti som åker ur riksdagen blir effekten en rejäl fallskärm. Säg att ett parti faller från 16 mandat till 3,2 procent och noll mandat: första året efter valet får det ändå omkring 15 viktade mandatbidrag – nästan fem miljoner kronor – plus avtrappat grundstöd på 75 procent av det fulla beloppet. Totalt över nio miljoner kronor året efter att väljarna röstade bort partiet, och stödet fortsätter i avtagande skala i fyra år: grundstödet trappas från 75 till 50 och sedan 25 procent. Först om partiet faller under två procent halveras alltihop. Testa själv i kalkylatorns läge för två olika val – siffrorna brukar förvåna.
Kommunala och regionala partistöd tillkommer
Det statliga stödet är bara en del av bilden. Varje kommun- och regionfullmäktige beslutar om egna partistöd till partierna i den egna församlingen, med stöd av kommunallagen. Beloppen varierar kraftigt – från några tiotusenlappar per mandat i små kommuner till betydligt mer i storstäderna och regionerna – och sammantaget är de lokala stöden i samma storleksordning som det statliga. Kalkylatorn räknar enbart på det statliga stödet, eftersom de lokala beloppen är 310 olika politiska beslut. Vilka partier som får de lokala mandaten kan du däremot räkna på i vår mandatfördelningskalkylator.
Vem betalar ut, och hur kontrolleras det?
Stödet söks varje år hos Partibidragsnämnden, en oberoende nämnd av domare vars beslut inte kan överklagas. Till ansökan måste partiet bifoga en årsredovisning granskad av auktoriserad eller godkänd revisor – utan den betalas inget ut. Själva utbetalningen sköter Riksdagsförvaltningen kvartalsvis, med en fjärdedel av årsbeloppet per gång, och stödåret räknas lite ovant från den 15 oktober snarare än kalenderårets början.
Perspektivet per väljare är kanske det mest talande sättet att förstå systemets storlek: ett stort partis samlade statliga stöd motsvarar drygt 20 kronor per röst och år, alltså närmare 90 kronor per röst över en hel mandatperiod. Vad varje röst är värd i mandat räknat kan du utforska i röstvärdeskalkylatorn, och fler verktyg om valen finns bland våra valkalkylatorer.
Därför infördes stödet – och därför är det omdebatterat
När partistödet infördes 1965 var motivet att göra partierna ekonomiskt oberoende av enskilda finansiärer – tidningar, organisationer och förmögna donatorer hade dittills stått för mycket av partiernas ekonomi, med de bindningar det riskerade att skapa. Sverige valde statskassan framför donationskulturen, och modellen förstärktes 2014 och 2018 med insynsregler: partier som tar emot anonyma bidrag över bagatellnivå förlorar rätten till statligt stöd, och intäkterna måste redovisas öppet.
Systemet har kritiker från flera håll, och argumenten är värda att känna till oavsett var man själv landar. En invändning är att statsfinansierade partier blir beroende av det system de ska granska, och att fallskärmskonstruktionen skyddar etablerade partier från väljarnas dom. En annan är motsatt: att stödet är just det som håller svensk politik fri från den donatordrivna kampanjfinansiering som präglar exempelvis amerikanska val. Kalkylatorn tar inte ställning – men den gör beloppen synliga, vilket är förutsättningen för att debatten ska handla om fakta.
Vad används pengarna till?
Stödet är fritt att använda inom partiets verksamhet – lagen öronmärker ingenting. I praktiken går pengarna till partikanslier och anställda, valrörelser och kampanjmaterial, medlemsverksamhet, utredningsarbete och lokalorganisation. För de flesta riksdagspartier är det statliga stödet den enskilt största intäktskällan, större än både medlemsavgifter och insamlingar tillsammans, vilket är precis vad systemet konstruerades för. Utöver partistödet finns dessutom separata stöd till riksdagsledamöternas arbete – politiska sekreterare och gruppkanslier – som ligger utanför den här beräkningen, liksom arvodena till politikerna själva som du kan räkna på i politikerlönkalkylatorn.
Bra att veta om beräkningen
- Beloppen kommer direkt ur partistödslagen (1972:625) i dess senaste lydelse: mandatbidrag 324 704 kr, helt grundstöd 5 803 200 kr, tilläggsstöd 16 350/24 300 kr per mandat.
- I stabilt läge antas de två senaste valen ha gett samma resultat – då spelar årsvikterna ingen roll.
- Läget för två olika val visar in- och utfasningen: välj vilket år i fyraårsperioden beräkningen gäller.
- Partier i riksdagen med under fyra procent (tolvprocentsregeln) räknar mandat plus tiondelar över 2,5 procent, dock högst fjorton.
- Stöd per röst beräknas mot giltiga röster i valet 2022 och är ett ungefärligt jämförelsemått.
- Kommunala och regionala partistöd ingår inte – de beslutas av varje fullmäktige för sig.