Vad tjänar politikerna 2026?
Frågan om politikernas löner väcker känslor varje gång arvodena höjs, men de exakta beloppen är förvånansvärt okända – delvis för att de beslutas av två olika nämnder vid olika tidpunkter, och delvis för att tilläggen för olika uppdrag gör bilden rörig. Här är hela bilden, med de belopp som gäller 2026, och en kalkylator som sätter dem i relation till din egen lön.
Formellt heter det arvode och inte lön, eftersom riksdagsuppdraget inte är en anställning – ledamöterna har inga reglerade arbetstider, ingen semester och inget anställningsskydd. Men arvodet beskattas som vanlig inkomst och är pensionsgrundande, så för plånboken fungerar det som en lön. Vad nettot blir efter skatt räknar du enkelt ut i vår lön efter skatt-kalkylator – på de här nivåerna slår den statliga inkomstskatten igenom med full kraft.
Arvodena 2026 – hela listan
- Riksdagsledamot: 81 400 kr per månad från 1 januari 2026, beslutat av Riksdagens arvodesnämnd.
- Vice ordförande i utskott eller EU-nämnden: 93 610 kr – ledamotsarvodet plus 15 procents tilläggsarvode.
- Ordförande i utskott eller EU-nämnden: 97 680 kr – ledamotsarvodet plus 20 procents tillägg.
- Vice talman: 105 820 kr – ledamotsarvodet plus 30 procents tillägg.
- Statsråd (minister): 166 500 kr per månad från 1 juli 2026, beslutat av Statsrådsarvodesnämnden.
- Statsminister: 211 000 kr per månad från 1 juli 2026.
- Talman: 211 000 kr – lagen anger att talmannens arvode ska motsvara statsministerns.
- Kommunal- och regionråd: varierar – varje fullmäktige beslutar, ofta i spannet 50 000–120 000 kr.
Formel
Månadsarvode = grundarvode + eventuellt tilläggsarvode, där tilläggen räknas i procent av ledamotsarvodet: 15 procent för vice ordförande, 20 för ordförande och 30 för vice talman enligt ersättningslagen. Årsarvode = månadsarvodet gånger tolv – arvodet betalas alla tolv månader utan semesterlönebegrepp. Jämförelsen mot din lön är helt enkelt arvodet delat med din månadslön.
Räkneexempel
En riksdagsledamot tjänar 81 400 kr i månaden, alltså 976 800 kr om året eller ungefär 2 676 kr per dygn, årets alla dagar. Med en medianlön kring 38 000 kr motsvarar det 2,1 gånger en vanlig månadslön – ledamoten tjänar på ett år vad medianlöntagaren tjänar på ungefär 26 månader. En utskottsordförande lägger till 16 280 kr i månaden på det, och statsministerns 211 000 kr motsvarar drygt fem och en halv medianlön.
Vem bestämmer politikernas löner?
Här finns systemets mest missförstådda detalj: riksdagsledamöterna sätter inte sina egna arvoden. Sedan 1990-talet fattas besluten av Riksdagens arvodesnämnd, ett fristående organ med tre ledamöter – i regel domare och tidigare höga ämbetsmän – vars beslut inte kan överklagas. Nämnden följer i praktiken löneutvecklingen på arbetsmarknaden: höjningen till 81 400 kr motsvarade 3,7 procent, ungefär i linje med avtalsrörelsen.
Statsrådens arvoden bestäms av en annan fristående nämnd, Statsrådsarvodesnämnden, som omprövar beloppen en gång om året med verkan från 1 juli. Konstruktionen med oberoende nämnder är medveten: den tar bort den omöjliga situationen där politiker röstar om sina egna löner, men den tar också bort väljarnas direkta inflytande över nivåerna – ett byte av demokratisk kontroll mot armlängds avstånd som återkommer i debatten varje gång arvodena höjs.
Reglerna som stoppar dubbla arvoden
Ett statsråd som också är riksdagsledamot – vilket de flesta är – får inte riksdagsarvode under ministertiden; ersättningslagen stänger uttryckligen den dörren, och en ersättare tar ledamotens plats i kammaren. Samma princip gäller talmannen, som får sitt talmansarvode i stället för ledamotsarvodet, och statssekreterare som är tjänstlediga ledamöter. Tilläggen kan inte heller staplas hur som helst: tilläggsarvodet följer uppdraget, så en ledamot som lämnar ordförandeposten tappar tillägget samma månad.
Utöver arvodet finns ersättningar som inte är lön: övernattningsbostad i Stockholm för ledamöter som bor längre bort, traktamenten och reseersättningar vid tjänsteresor, och för statsråd en avlöningsförstärkning på 4 400 kr i månaden samt ersättning för boendekostnader. De ingår inte i kalkylatorns jämförelse, eftersom de är kostnadsersättningar snarare än inkomst – men de är värda att känna till när totalbilden diskuteras.
Kommunalråden – där lönerna faktiskt sätts av politiker
På lokal nivå ser det annorlunda ut. Kommunal- och regionrådens arvoden beslutas av respektive fullmäktige, ofta som en procentsats av riksdagsarvodet eller statsrådsarvodet, och nivåerna varierar kraftigt: ett kommunalråd i en mindre kommun kan ligga kring 50 000–60 000 kr i månaden medan finansborgarrådet i Stockholm tjänar mer än ett statsråd. Här finns alltså det inslag av egenbestämda löner som riksnivån konstruerat bort – med den skillnaden att besluten fattas öppet i fullmäktige och kan bli valfrågor. Använd kalkylatorns läge för kommunal- och regionråd och mata in din kommuns arvode, som du hittar i kommunens arvodesreglemente.
Pension och avgångsvillkor – det som inte syns i arvodet
Arvodet är pensionsgrundande som vanlig inkomst, men de folkvalda har dessutom egna villkor för tiden efter uppdraget – och det är ofta där debatten hettar till. Riksdagsledamöter som lämnar riksdagen kan få omställningsstöd under en övergångsperiod medan de söker nytt arbete; det äldre systemet med fleråriga inkomstgarantier, som kunde löpa ända till pensionsåldern för långvariga ledamöter, stramades åt rejält vid reformen 2014 och gäller nu bara dem som valdes in före dess.
Statsråd som avgår kan ansöka om avgångsersättning hos Statsrådsarvodesnämnden, normalt i högst ett år och med belopp som motsvarar statsrådsarvodet – men ersättningen minskas krona för krona med det den avgångna tjänar på annat håll. Principen är densamma i båda systemen: en brygga till nästa försörjning, inte en livränta. Att villkoren ändå är generösare än de flesta anställdas uppsägningsvillkor är ett faktum; att politiska uppdrag kan ta slut över en natt utan uppsägningstid är ett annat. Båda hör hemma i en ärlig jämförelse.
Så har arvodet vuxit
Arvodesnämndens höjningar följer i praktiken den svenska avtalsrörelsen, vilket syns i de senaste besluten: plus 2 500 kronor inför 2024, plus 3 000 inför 2025 och plus 2 900 kronor inför 2026 – procentuellt kring tre till fyra procent per år, ungefär som löntagarkollektivet. Det betyder att avståndet till medianlönen varit förhållandevis stabilt över tid: en riksdagsledamot har legat kring dubbla medianlönen i decennier. Kritiken när höjningarna kommer handlar därför sällan om procenten utan om kronorna – 2 900 kronor i månaden är mer än många löntagares hela årliga påslag, även när procentsatsen är densamma.
Jämförelsen med din egen lön i kalkylatorn är byggd för exakt den diskussionen: den visar både multipeln och vad ett års arvode motsvarar i dina månadslöner, så att du själv kan avgöra om nivån känns rimlig. Per dygn-siffran – arvodet utslaget på årets alla 365 dagar – är ett tredje sätt att se samma sak, och den brukar överraska åt båda hållen beroende på vem som räknar.
Är svenska politikerlöner höga?
Det beror helt på jämförelsepunkten, och båda perspektiven förtjänar att redovisas. Mot medianlöntagaren är avståndet tydligt: en riksdagsledamot tjänar drygt dubbelt så mycket, en minister drygt fyra gånger så mycket. Mot toppskiktet i näringslivet är bilden den omvända – en vd för ett större svenskt börsbolag tjänar ofta mer i månaden än statsministern gör på ett halvår, och många myndighetschefer och kommundirektörer ligger över statsrådsnivån. Internationellt placerar sig svenska riksdagsarvoden i mittfältet bland jämförbara länder.
Argumentet för nivåerna är att uppdragen ska kunna attrahera kompetens från hela arbetsmarknaden och att låga arvoden gör politiken till en syssla för dem som har råd. Argumentet emot är att folkvalda bör dela sina väljares ekonomiska verklighet. Kalkylatorn tar inte ställning – den visar siffrorna och låter jämförelsen mot just din lön tala. Hur partiernas ekonomi ser ut bortom lönerna kan du utforska i partistödskalkylatorn, och fler verktyg finns bland våra valkalkylatorer.