Programmeringskalkylatorer

En talbas bestämmer hur många unika siffror ett talsystem använder. Det vanligaste systemet är decimalt (bas 10) med siffrorna 0–9. Datorer använder binärt (bas 2) med bara 0 och 1. Hexadecimalt (bas 16) används ofta i programmering med siffrorna 0–9 och bokstäverna A–F. Oktalt (bas 8) med siffrorna 0–7 förekommer i Unix-behörigheter och äldre system.

Datorer bygger på transistorer som antingen leder ström (1) eller inte (0). Det gör det naturligt att representera all data som binära tal. En 8-bitars byte kan representera 256 olika värden (2⁸). En 32-bitars heltalsvariabel kan lagra värden upp till 4 294 967 295. Modern hårdvara arbetar med 64-bitars arkitektur, vilket ger enormt stora talrymder.

• Binärt (bas 2): 0 och 1 — används av all hårdvara
• Oktalt (bas 8): 0–7 — används i Unix-filbehörigheter
• Decimalt (bas 10): 0–9 — det vi använder till vardags
• Hexadecimalt (bas 16): 0–9 och A–F — vanligt i programmering och färgkoder

Hexadecimala tal används ofta i webbutveckling för färgkoder — #FF5733 är exempelvis ett hexadecimalt RGB-värde där FF = 255 (rött), 57 = 87 (grönt) och 33 = 51 (blått). I felsökning och minnesadresser visas värden i hex eftersom ett hexadecimalt tecken exakt representerar fyra bitar, vilket gör det kompakt och lättläst jämfört med långa binära strängar.

För att omvandla från binärt till decimalt multiplicerar du varje bit med 2 upphöjt till dess position och summerar. Binärt 1011 = 1×8 + 0×4 + 1×2 + 1×1 = 11 i decimalt. Omvandling till hex går snabbt: dela upp binärtalet i grupper om fyra bitar och omvandla varje grupp separat. 1011 0101 = B5 i hexadecimalt. Kalkylatorn gör alla omvandlingar automatiskt.